eller rättare sagt sju till femton.

Resursen ringde förut och bad mig jobba på gruppbostaden i morgon. Trots fikan med Lina så tackade jag ja. Jag behöver jobb. Fattiga, arbetslösa människors klubb är inget jag vill bli medlem i så att säga. Vi fikar en annan dag!

Idag tog min perfeka helg slut. Henrik åkte hem och jag vill bara att han ska komma tillbaka. Men jag är glad att han har jobb så jag klagar inte! Är bara lite avundsjuk på att jag inte har ett jobb att gå till om dagarna. Men nu är det inte långt kvar till jul och sen är det januari och då hoppas jag att mitt liv får en ny vändning.

Men jag vill säga att trots att jag verkligen har klagat hela hösten, haft tråkigt och varit ensam dagarna i enda så måste jag nog ändå säga att jag har lärt känna mig själv en hel del. Vem jag är, vad jag vill, vad jag kan. Man hinner utforska många stora frågor när man är ensam och har mycket tid att fundera. På så sätt känns det bra. På så sätt känner jag att jag har börjat lära känna en helt ny Hanna. En Hanna som jag trivs väldigt bra tillsammans med. Okej, man kanske inte ska prata om sig själv i tredje person. Men just nu gillar jag mig själv. Jag gillar mitt nya jag.



Love,
Hanna